Jag får ibland (lite försiktigt) frågan från vänner och bekanta ”Men hur orkar du flänga runt, utbilda, bära utrustning och föreläsa så mycket som du gör? Du kan ju arbeta i andra mer kvalificerade roller och mer komplexa frågor”
Frågan är helt naturlig och jag ser verkligen omtanken i den snarare än någon form av ifrågasättande av vad jag arbetar med.
För mig handlar det om flera saker egentligen.
Nr 1. Med den karriär jag gjort hittills, har jag ingenting mer att bevisa för mig själv eller andra. Jag har fått göra så mycket spännande saker, levt och verkat i olika inspirerande roller, utvecklat bolag och tackat nej till tunga chefsroller där förutsättningarna skulle tvinga mig ännu längre ifrån det jag älskar, min familj, mina barn och mina intressen.
Nr 2. Jag har helt slutat tro på prestige och jag arbetar hårt i övningen att inte bry mig så mycket om vad alla tycker och tänker om mig, annat än de (rätt många) människor jag verkligen värdesätter och bollar frågor med.
Nr 3. Att inför varje föreläsning, event, facilitering eller utbildning känna den där genuina nyfikenheten på personerna och alltid göra mitt yttersta för att leverera kunskap, insikter, verktyg och erfarenheter som gör att dom mår bättre, gör bättre och kan mer än innan våra vägar korsades. Det är för mig den stora belöningen. Det spelar ingen roll om det är något så enkelt som ett par timmar HLR eller en heldags workshop i ledarskapets komplexa processer, det är precis lika värdefullt och alltid, alltid med exakt samma mål.
På den tiden jag arbetade med att utbilda och utveckla soldater, sjömän och kollegor handlade det till väldigt stor del om precis samma sak. Vi fick in 19-20 åriga tjejer och killar i 12 till 18 månader. När dom ryckte in så var många lite vilsna och kanske inte hade en plan i livet. När dom lämnade var det som att dom bar sig själva på ett helt annat sätt. Stolta, ordning på sig själva, planer för framtiden, inspirerade och med den där blicken som andas kompetens och rådighet. Jag kände alltid en stor stolthet när innevarande kull muckade och med taktfast gång vandrade in i solnedgången.
Jag har den stora förmånen att för flera av mina uppdragsgivare, löpande utbilda ”First responders”.
First responders är frivilliga personer i bolaget som vill utbilda sig och vill hjälpa till när olika kritiska situationer uppstår.
Kritiska situationer kan vara; sjukdomsfall, hjärtstopp, utrymning/brand eller bara något så enkelt som att plåstra om en kollega som skurit sig.
Dom utgör ett första skydd för både kollegor, kunder och i vissa fall allmänheten (finns fina exempel på det) innan kvalificerad hjälp anländer genom blåljus personal.
Personerna har generellt mycket olika erfarenheter och kunskapsnivåer, allt från; ”jag kan ingenting men vill verkligen lära mig” till ”Jag har gått ett antal utbildningar men vill lära mig mer”
Gemensamt för de här bolagen är att de har internationella ägare med krav på en säkerhetsorganisation värd namnet och att dom är genuint rädda om sina anställda.
Oftast genomförs den här typen av utbildning under en heldag, där vi går igenom och tränar i grunderna inom akutsjukvård (HLR, första hjälpen) men oxå grundläggande brandskyddsutbildning. I vissa av uppdragen har jag adderat träning i katastrofal blödning och riskmedvetenhet i publik miljö eller PDV (hur vi hanterar oss själva i en pågående dödligt våld situation).
Dels är utbildningen super rolig att genomföra och dels finns så många värden och positiva effekter för företaget, individen, individens familj och samhället i stort.
Företaget får en exponentiellt mycket robustare säkerhetsberedskap i alla nivåer. Individen får utvecklas vilket skapar glada nöjda och lojala medarbetare. Den fasta (ofta slimmade) säkerhetsorganisationen skapar ambassadörer där ”vår säkerhet” ofta får naturlig plats som samtalsämnen runt fikabord.
Ser vi till hur vi som samhälle blir starkare och mer robust så är jag övertygad om att jag tillsammans med en rad uppdragsgivare lyckas med precis det genom bl.a. denna typ av utbildning.
Jag tror fast och fullt på att om alla företag fick möjligheten kostnadsfritt, att löpande en gång per vecka få besök av mig som tränar företagets personal under hel eller halv dag, så skulle man ta den möjligheten.
Man sätter upp kurstillfällen med tid och plats så anmäler sig den personal som har möjlighet under respektive tillfälle.
Exakt så ser mina bästa uppdrag ut, där jag lär känna organisationen, deras rutiner och anpassar utbildningen så att den takter helt emot de rutiner som gäller för dem.
Tyvärr är ingenting i livet kostnadsfritt (annat än att vara snäll) men jag hoppas innerligt att fler bolag börjar tänka på det här sättet och att just jag får förtroendet att diskutera ett kostnadseffektivt och kvalitativt upplägg för återkommande utbildningar.
💫